Gunnels plats i rymden

Analys

”Det fattas ord,” sa hon efter att ha läst mitt manus. Märkligt då jag pratar stup i ett och avbryter andra i deras försök att få säga något.

Så här är det, att jag aldrig gått någon skrivarkurs ens. Andra har visat på att jag ofta har syftningsfel. Det är försent med en kurs i svensk grammatik. Så skrev jag en rubrik: ”Guds gåva är det” men inget i texten syftar på denna. Kung Salomo fick önska vad han ville, eftersom han ville gå i sin far kung Davids fotspår. Hur såg det fotspåret ut? Då kan man undra om inte det var krig och åter krig. Kung David hade ju blod på händerna enligt Gud.

Så föreslog jag ett kapitel i bibeln som fortsätter i vers 16 med orden: ”Vid den tiden kom två skökor till kungen och trädde fram inför honom.”

För mig säger denna upplysning väldigt mycket men den är tagen ur sitt sammanhang i Israels historia! Bloggen är också tagen ur hela mitt sammanhang under 25 år. Det var när NT81 kom ut, som jag blev så intresserad av Jesu fortsatta släkttavla i Matteus kapitel ett. Varför var bara fem kvinnor nämnda vid namn och männen fick sönerna? Vad var det för märkligt med skökan Rahav? 1 Kungaboken kapitel 3 har med både en och två skökor. Ester var ingen sköka. Hon var judinna men så vacker, att hon en gång blev utvald i en skönhetstävling bland tusentals sköna kvinnor. Att komma inför en konung med sin begäran var inte för vem som helst! Då rakt inte för skökor!

Så jag angav till helt kapitel i Hesekiel kapitel 23 med två skökor i förhållande till urtidens Gud och Skapare och ende Gud för ett utvalt folk – ett folk som fått ett löftesland men blandade ihop sig med deras sätt att leva och tänka. Det stora kung Davids rike föll ihop och gick sönder under kung Salomos tid. Var det han som var vis?

Vilket syftningsfel! Han hade bett till Gud om vishet och förstånd att kunna leda som kung och fick en gåva som aldrig kunde bli större. Guds gåva är det med visheten. Guds tankar är det med trohet mellan en Gud och ett folk! Allt annat är äktenskapsbrott. Kroppen är ett tempel åt den helige Ande. Att sälja den åt andra gudar är likt skökans väsen.

Min förra blogg är en utmaning att tänka till. Vem är alla gåvors givare? Kan Gud ångra sina gåvor? Kan vem som helst få gå inför en kung i våra dagar?

Jag för min del har vädjat i åratal om upprättelse inför myndigheter och sjukvård. Det var bara Jesus, som tog sig an min sak och upprättade mig helt och fullt.

Jag är ingen fostermamma! Jag är en rätt mamma. (som ett litet exempel.)

Guds gåva är det…

Nu gäller det! Alla bibelverser och bibelsammanhang, som flyter runt skall få sin plats i hjärtat oavsett vad biologin säger, att de finns i hjärnan. Tanken som finns i hjärnan kan bli havande och föda synd – vad gör jag med den?

Häng med en stund och en stund sen för nu får tankarna virvla runt obehindrat över hela bibeln. Och det finns en sökruta för enskilda ord en sköka och två skökor till och med. Står det så? Ja, det står så!

1 Kungaboken kapitel 3 har jag läst hela kapitlet och skulle helst vilja kopiera men det fungerade inte för mig. Svenska Folkbibeln tillåter så lång kopiering bara deras namn är med och Svenska Kärnbibeln också.

Det är en världskänd berättelse om den vise kung Salomo, som fick besök av två skökor. De hade bott i den enas hus där först den ena födde en son och sen den andra. En natt dog den förstas son. Hon hade legat på honom och tog det döda barnet och la det hos den andra skökan. Där tog hon hennes son och det blev morgon. Morgonen avslöjade vad som hänt under natten. De blev osams och måste gå till den vise kung Salomo. Han var känd för att kunna skipa rättvisa. Båda yrkade på att sonen som levde var deras.

Undra på att någon ansåg att Gamla Testamentets texter, när B2000 kom ut år 1999 i advent, borde förbjudas! För barn i vart fall…

Nu är det som det är. Inget får läggas till och inget får ta bort från Guds ord. Kund Salomo föreslog att dela på det levande barnet med ett svärd hälften var för skökorna.

Då blev den kvinnan, som var mor till barnet och älskade det så förtvivlad att hon sa till kung Salomo: ” Min herre, ge henne barnet som lever. Döda det inte!”

Den andra sa: ”Det skall varken vara ditt eller mitt. Hugg itu det.”

”Då tog kungen till orda och sa: ”Döda det inte! Ge henne det levande barnet. Hon är barnets mor.”

Kung Salomo var född i ett äktenskapsbrott. Hans far kung David hade sett till att den vackra Batsebas man Uria skulle ställas först, där striderna var som hetas, så att han dog. Batseba var inte kung Davids hustru utan soldaten Urias. Ändå visar bibelns berättelse, att Gud lovat en kung av evig tid ur kung Davids hus. Var det så Gud tänkt genom både äktenskapsbrott och skökors sätt att leva?

Hesekiel kapitel 23 har rubriken:

Äktenskapsbryterskorna Ohola och Oholiba

Följ med framåt i tiden i de tolv stammarnas strider om löfteslandet, som var noga uppdelat i elva delar plus det stora tempelområdet för leviterna. Det var inte tänkt med svärd! Det var inte Guds mening ändå längre fram i tiden:

”Hugg det levande barnet mitt itu och ge den ena hälften åt den ena kvinnan och den andra hälften åt den andra.” 1 Kung 3:25 (SFB98)

Alla har syndat och saknar härligheten från Gud – både judar och samarier, både judar och hedningar, som vi räknas som. Den stora visdomen i kung Salomo var inte hans utan en gåva av Gud. Av nåd är vi frälsta och det inte av oss själva. Guds gåva är det. Bibelberättelserna kan få flytta ner från hjärnan till hjärtat.

Den levande sonen…

Vem är han? En gång var Maria den rätta modern. Också genom hennes själ gick det ett svärd.

Änglarna har anlänt…

Det kom ett SMS med texten: ”Änglarna har anlänt”

Det var julen 1956, när det kom en liten ask med många små änglar och ett brev i botten av asken. De var sex eller sju till antalet och hade olika kjolar. Avsändaren var missionären Greta Anvill i Svenska Missionsförbundet. Hon och hennes man Elis hade måst lämna Kina, när förföljerna mot kristna var för stor. Hon var änka och 55 år och jag 20, när vi möttes på ett pensionärshem för missionärer år 1955.

Det första som mötte mig i välkomshälsning var genom Kongomissionären Gustav Adolf Hult han förklarade:

”Tro nu inte, att vi är några änglar här!”

Vilken besvikelse! Jag trodde ju att missionärer var det närmaste himlen som man kunde komma. Och där skulle jag lära mig matlagning och annat innan provelevtiden på Sahlgrenska Sjukhuset. (Början på en utbildning till min dröm.)

Proven har inte slutat och de små änglarna började jag att ge bort i min tur per brev. Innan hade jag frågat mottagaren: ”Klarar du att att emot presenter?” Det var en pytteliten bränd lerklump, som jag ville ge henne – ett lamm ur en julkrubba. Det var som tack för en värdefull utställning om blodgivning på Medicinhistoriska museet i Göteborg. (Det finns en länk om utställningen.)

Efter tio år på Facebook kom erbjudandet att få köpa en bok som sammanfattning av mina inlägg och de bilder jag bjudit på. Där finns Gretas änglar med. När min far David inte kunde gå i skogen längre och se ut julgran, eller om han ledsnat totalt på att sopa upp barr, så gjorde han en långsmal låda och satte julgransbelysningen i. En likadan fick jag i present att ha i Hammarkullen. Då visste jag inte hur intressant det kunde bli med små änglar!

Vem äger våra minnen? Inte visste jag, att jag bjudit så generöst av mina under tio år på FACEBOOK. Nu är det som det är. Jag köpte deras erbjudande och kan njuta av en tjock bilderbok.

Det är inte bara änglarna som är med i den minnesboken. Korset är med också både en och flera gånger. Syskonbarnen som små har fått klättra upp på Hunneberg tillsammans med mig för att få se utsikten och ”hela Sverige” som en från Danmark sade.

”Om man fotograferar svart/vitt skall det hända något i bilden,” sa en till mig. Det var inte bara att fotografera stenras vid foten av Hunneberg eller en kurvig skogsväg. Så jag fotograferade ett barn en gång, som gick framför mig och nedför berget under ett lutande stort stenblock. Men det blev både för mörkt och för ljust i olika delar – över och underexponerat och lite oskärpa. Det fick ligga i pärmen med negativ under fem år. Ingen idé att jobba i mörkrum med så dålig kvalitet. Det jag inte visste var att sprickorna i bergväggen till höger bildat ett kors. Där fanns fler sprickor som bildade två mindre dessutom. (Det finns länk till det.) Äger Facebook mina minnen? Äger WordPress mina bloggar?

Som skrivet och berättat förut så tog jag fram negativet en dag och gjorde i ordning mitt mörkrum för att framkalla minnet. Det var bara barnet jag väntade att få se först genom att vagga fotovätskan. Det som kom fram först var korset genom sprickorna…

Det som kom sen var sången:

JAG ÄR med er alla dagar intill tiden ände.

”Glöm inte bort att änglarna finns att dom är här för se hur du har det. Och dom kan hjälpa dig fast dom inte syns. Glöm inte bort att änglarna finns.”

Glad advent år 2025

Säd och vin och olja

Dessa är ord som återkommer tillsammans i bibeln flera gånger. En gång för längesedan fanns en rabbin i Göteborg, som föreläste i Smyrnakyrkan om dessa ord. Det var intressant.

Ande själ och kropp är begrepp som återkommer i ett sammanhang eller var för sig många gånger. I datavärlden måste en kunna kontonamn, E-postadress och lösenord tillsammans på rätt sätt i rätt sammanhang. Annars blir en utestängd och kan inte logga in. Datorn gör inga fel och kommer ihåg allt. Så jag har varit både utestängd och innestängd under mitt långa liv. Ansvaret är mitt och röran blir min, då jag tänker sätta mig fri och vill vara obunden.

Nu är vi tillsammans igen och mänskligt sett har ett par veckor på oss till nästa uppehåll med mitt bloggande. Var gärna med i samtalet! Så svårt är det inte att logga in och skriva en kommentar? Jag har ingen som korrekturläser eller frågar om hur jag menar. Nyss hittade jag ett sakfel, som jag inte sett.

Juda var svärfar till Tamar och inte Jakob!

”Rannsaka eder själva huruvida I ären i tron.” Kan det vara rätt citerat ur 1917 års översättning? Kan det vara så, att jag i min höga ålder är mest präglad av den översättningen? Kan det vara så, att i mina tonår var det inne att lära bibelverser utantill? Sen efter år 2000 trodde jag, att det gick att påverka 12-20 åringar med dem på bibelsajten? Svenska Kyrkans Unga, Salt och Bibel 2000 var ansvariga. Skall jag skämmas över hur jag misslyckades med min insats i debatter? Det fanns ingen referensram till mitt kunnande. De unga kunde hur en umgås via datorer och jag var helt okunnig. Jag blev arg. De tyckte om det.

Hur undervisar en utan en bibel och utan förkunskaper på nätet? Så kom min blogg till – en egen plats där jag fick berätta på mitt sätt i text och foto. Kvar har jag en doktorsavhandling från de första åren ute på nätet som gåva av författaren:

”Bibeln på mina egna villkor…”

Där är vi alla nu, att den ena bibelöversättningen efter den andra kommit ut med förklaringar eller som studiebibel. Ja, det finns spel också för att lära in kunskaper och namn. Det finns hur stora möjligheter som helst att skaffa kunskap om historiens Gud och den han har sänt sin ende Son Jesus Kristus vår Frälsare.

(Meningen nedan klarar jag inte av att ta bort. Det är WordPress som bjuder på förslag att förbättra en blogg.)

Dagligt skrivförslag

Om du var tvungen att sluta med ett ord som du använder regelbundet, vilket skulle det vara?

Visa alla svar

Repetition av ”Huset som blev ett hem”

(Jag letar efter bloggar som är skrivna före WordPress, när jag lade ner arbete på mindre storlek på foton och trivdes med mallen. Sen låste jag mig ute och klarade inte att nå dem i USA på svenska språket. Till slut blev det ny mall, som jag inte trivs med. Snart skall jag ge upp efter 25 år ”ute på nätet”! Bibeln hör ihop! Ja, vi tycker olika men vi skall inte plocka isär den efter vår vilja med några favoritversar.

Jag rekommenderar boken ”Mästerverket” av Per Ewert)

Gott Nytt ÅR vill jag önska dig som läser min blogg. Den är ”självgående” hur nu den tekniken fungerar. Gott Nytt År önskar jag min mentor Rose-Marie Harrysson, som började den och valde system. I högerkanten kan jag följa vilka bloggar, som varit aktuella dagen efter. (Det övergår mitt förstånd att kunna läsa bloggar jag inte kommer ihåg att jag skrivit.)

Gott Nytt År mina vänner från Räddningsmissionen! Jag fick chans på nyårsafton att hålla en andakt. Under fem minuter talade jag om allt på en gång och rörde runt dåtid och nutid, som aldrig förr.

Här kommer vad jag ville ha sagt egentligen – ungefär. Nu tar jag hjälp av de gamla bilderna hemifrån Norra Björke. Sågverket startade ungefär år 1917. Då var det en stor storm och skogarna var överfulla av nedfallna träd. Järnvägen Nossebro – Trollhättan invigdes några år tidigare och ett samhälle växte upp. Den ena industrin efter den andra kom till.

Som barn på 40-talet har jag följt detta sågverk. Huset som blev mitt hem syns på fotot och är i byggnadsställning.

Sågbacken år 1919 foto George Lindahl

En gång på 70-talet var det en pastor från Näsåker Eric Nilsson, som hade bibelstudier för oss i KÄLLAN. Källan kallades vår arbetsgemenskap och vårt uppsökande arbete bland unga. Eric Nilsson hade sin försörjning som sågverksarbetare och predikade på fritiden. Därför fastnade hans beskrivning av uppbyggnaden av tabernaklet mycket tydligt. En bräda blir inget tabernakel. En sten blir inget tempel. Tillämpningen är att en församling kan inte byggas av en bräda. En kyrka kan inte byggas av en sten.
(På en karta lär det ha stått:”Kapell = mindre gudligt hus i trä”)

Missionskyrkan foto Henrik Falkenberg

Missionshus och kapell byggdes ungefär samtidigt som samhällen växte upp. Missionskyrkan i Norra Björke var nästan färdig år 1919 men invigdes inte förrän år 1921. Början på min andakt var nog bra, att varje enskild medlem är upprättad och har fått en grund att stå på. Vi kommer från olika kyrkor och samfund i KÄLLAN-gänget. I en storstad, där många flyttar in från olika platser i landet, finns många kyrkor att välja på. Huset vi bor i kan bli ett hem för många. Hälften av gruppen som samlades nyårsafton hade bott i storfamilj på 70-talet.

Västbjörke Nilsgård år 1920

Mitt föräldrahem var byggt på torpargrund och såg ut som på fotot, när min far köpte det år 1920. När familjen växte och växte behövdes mer än en liten vrå som potatiskällare under ett av hörnen. Det blev tvunget att gräva under nästa hörn. Då kom en hörnsten loss och hela hörnet av huset höll på att rasa. En gammal tant i andra våningen upplevde detta mycket obehagligt. Det var hennes ”hem” som kom i gungning.

Så går mina tankar. Min far var verkmästare på en möbelfabrik och jag har som barn och ungdom följt bräderna från stockar till torkade, sågade efter mått och hyvlade brädor. Det är inte vanligt längre med bibelstudier som tillämpning av ritningen till tabernaklet. Varje bräda skulle ha två tappar. Varje bräda skulle ställas upprätt på två fotstycken av silver. (2 Mos 26:18-19) Ändå håller ritningen fortfarande för bygge av en kyrka eller församling. Det räcker inte med en medlem! Det blir ingen församling utan upprättade medlemmar! Det finns ingen kollektivanslutning! En och en måste ta emot den givna grunden för en stabilitet. Det är ingen torpargrund med lösa stenar.
”Ty någon annan grund kan ingen lägga än den som är lagd Jesus Kristus.”
1 Kor 3:11

Joh 1:14 ”Och Ordet blev kött och bodde bland oss,* och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning.”
Fotnot vers 14. bodde bland oss: Ordagrant: ”tältade bland oss”. Tälthelgedomen, tabernaklet, var i det gamla förbundet platsen för Guds uppenbarelse (2 Mos 25)

Ja, jag har bloggat om detta tidigare. Nu är det mer aktuellt än någonsin med alla hopslagningar av kyrkor och samfund. Brädorna i tabernaklet skulle ha ett visst mått varken bredare eller högre. Det är försoningen, som är förebildad i fotstycken av silver enligt mer än en bibelforskare. Bibelns ord är lästa och prövade genom alla tider. Traditioner kan växla. Olika tolkningar kan betonas olika mycket.

”Summan av ditt ord är sanning och dina rättfärdiga domslut är eviga.”
Ps 119:160

”Herren tal är ett rent tal likt silver som rinner ner på jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger.” Psaltaren 12:7

Det var inte alls tänkt att predika bland vännerna på nyårsafton. Jag bara berättade, att jag skäms över att min fina Svenska Folkbibeln ser lika oanvänd ut nu som för 15 år sen. Under dessa år har jag hellre läst och deltagit i olika debatter via datorn. (Märkligt att det är mycket lättare att förstå bibeltexterna som de står än olika tolkningar.)

Huset som mina föräldrar köpte var tomt och ödsligt från början. Detta förvandlade de till ett hem genom deras tro på Gud, Jesus, Anden och bibeln. Det kändes i luften ordlöst. Det var i söndagsskolan, som de satte ord på var de hämtade sin kunskap. Visst har alla brädor olika teckningar, karaktärer men hitta på någon ny grund går inte för bygget av en församling – eller en kyrka.

ATT BLI EN HEBRÈ

Denna text har jag fått tillåtelse att kopiera och visa här av författaren Immanuel Graaf. Texten är mycket intressant. Tack för din generositet! (Se Facebook/META Immanuels Graafs tidslinje.)

”ATT BLI EN HEBRÉ

Det nya skapelsesprånget.

Att bli en hebré – en עִבְרִי (ivri) – är inte att byta folk, utan att korsa en gräns i själen och i anden. Att övergå från mörker till ljus. Från död till liv.

Det är att göra det Abraham gjorde när han kallades Avram ha-Ivri – “Abraham, hebréen”, den som gått över till andra sidan.

Midrashen säger: “Hela världen stod på den ena sidan, och Abraham på den andra.”

Han stod i avståndet mellan det förflutna och det möjliga, mellan det jordiska och det gudomliga – och han korsade.

Han blev den förste övergångsmänniskan.

Roten till ordet ivri är עָבַר (avar) – att gå över, att passera, att överskrida.

I varje andligt uppvaknande finns ett ögonblick då människan ställs inför detta avar, denna tröskel:

ska hon stanna kvar i Egyptens inre slaveri, eller våga gå genom havet?

Att bli en hebré är att lyda rösten som säger:

“Gå ut ur ditt land, bort från ditt hus, till det land jag skall visa dig.”

(Lech lecha, 1 Mos 12:1)

Övergångens mysterium – dopets röda hav

Kyrkofäderna såg i Israels uttåg genom Röda havet själva urbilden av denna övergång.

Origenes skriver:

“De som flyr Egypten och korsar havet är de som lämnar syndens värld och passerar genom dopets vatten. Egyptierna – våra passioner – drunknar i vattnet; när vi stiger upp på andra stranden, är vi fria människor.”

(Hom. in Exodum, II, 5)

Vattnet är både grav och livmoder.

När människan går ner i dopets vatten, följer hennes gamla natur med – och försvinner;

när hon stiger upp, följer en ny skapelse med – och som andas i Guds Ande.

Gregorius av Nyssa fördjupar bilden:

“Vattnet är för de troende en gräns mellan det gamla och det nya livet… Egyptiernas dränkning betecknar syndens utplåning. När själen passerar vattnet, går den från mörker till ljus.”

(De Vita Moysis, II, 91–94)

För honom är dopet inte en punkt, utan en process:

själens oavlåtliga övergång genom havet, dag efter dag, bort från begären, mot Guds ljus.

Han säger:

“Låt oss därför varje dag korsa havet. Ty det finns i varje stund ett Egypten inom oss, ett hav att passera och ett löftesland som väntar.”

(ibid., II, 233)

Att bli en hebré är att inträda i själva rytmen av Guds skapande rörelse: separation – passage – förening.

Varje verklig förvandling genom tre faser:

avskiljandet, tröskeln, och inträdet.

FAS

Avskiljande, Passage, Inträde

SYMBOL

Egypten, Röda Havet, Löfteslandet

INRE INNEBÖRD

att lämna det gamla jaget och dess bundenhet och slaveri i världen, dopets övergång från slaveri och död, till det nya livet i Sonens Rike

Men den hebreiska och kristna erfarenheten visar att detta inte bara är mänsklig ritual utan KOSMISK LITURGI: Guds Ande för själen från ett tillstånd till ett annat.

Detta är avar i dess djupaste mening — den heliga rörelsen från mavet (död) till chaim (liv), från choshech (mörker) till or (ljus).

Den inre kallelsen

Dopet är därför inte bara ett yttre sakrament utan en existentiell händelse som återupprepas i varje andligt steg:

varje gång du övervinner rädsla och otro,

varje gång du förlåter och lämnar bitterheten bakom dig,

varje gång du går igenom den andliga nattens prövningar i tro –

då upprepar du avars rörelse, och blir åter en ivri, en som går över – en Hebré.

Att bli en hebré är att leva i rörelsen, inte i stagnationen.

Att bli människa i ständig övergång, i ständig teshuvah – återvändande till Gud.

Det är att låta sitt liv bli en pågående Pesach – ett ständigt passerande från mörkrets välde till Sonens rike.

Paulus uttrycker det:

“Han har tagit oss ut ur mörkrets makt och fört oss in i sin älskade Sons rike.”

(Kol 1:13)

Det är samma ord, samma rörelse, samma avar.

Det är i Messias själv som den gudomliga övergången sker.

Att bli en hebré

är att låta sitt liv bli en passage,

ett oavbrutet uttåg ur det förflutna.

Att gå över havet,

lämna Egyptens bojor,

Att gå genom dopets röda hav, färgat av Jesu blod, där den gamla människan drunknar

och den nya andas sitt första andetag i frihet och eoniskt liv.

Att bli en hebré

är att leva på andra stranden

i ljuset, i Sonens rike,

där allt ännu är rörelse,

där varje steg är svar på en kallelse,

och varje andetag är en avar

Att bli en hebré

är att leva på andra stranden

i ljuset, i Sonens rike,

där allt ännu är rörelse,

där varje steg är svar på en kallelse,

och varje andetag är en avar

— ett gå över —

från mörker till ljus,

från självinkrökning till kärlek,

från jag till Gud.”

”Nästa år i Jerusalem”

Nästa år är det sjuttio år sen den 5 september år 1956, om jag får leva. Sjuttio år i Babylon med bibelns bildspråk, som jag längtat hem och velat berätta för den som velat lyssna om hemmet ”ovan där”. Två steg framåt och ett tillbaka ungefär.

Tack till dig som ville gå vissa sträckor samtidigt!

”Men när på Sion jag tänker sättes mitt hjärta i brand.”

Abrams hustru Saraj hade inte fött några barn åt honom. Men hon hade en egyptisk slavinna som hette Hagar.² Och Saraj sade till Abram: ”Se, Herren har gjort mig ofruktsam. Gå in till min slavinna. Jag kanske kan få barn genom henne.” Och Abram lyssnade till Sarajs ord.³ När Abram hade bott tio år i Kanaans land tog hans hustru Saraj sin egyptiska slavinna Hagar och gav henne till hustru åt sin man Abram.⁴ Han gick in till Hagar och hon blev havande, men när hon märkte att hon var havande, började hon förakta sin husmor. 1 Mos 16:1-4

Det jag kallar Babylon under 70 år är den hopplösa kampen som Saraj hade, att vilja hjälpa Herren med mina mänskliga tankar, min mänskliga situation, när allt var kört och jag krossad i min självkänsla! Då ville jag göra om hela den dåvarande mentalsjukvården och få dem att fatta: ”Så gör man inte mot en patient!”

Tre månaders behandling är väl inget i förhållande till ett helt liv i frihet? Frågan är bara hur jag kunde tro att Läkemedelsbolagen skulle inse sitt ansvar och inte varna för beroende. Hur kunde jag tro, att jag med min starka vilja skulle kunna omvända alkoholister och narkomaner genom berättelsen om Jesus? (Jag tog inte psykiatrins recept! Deras diagnos var maktmissbruk.)

Hur kunde jag tro, att jag bara skulle gå vidare som kristen och kunna glömma det som sårat mig? Där började kampen, att de inte räckte att förlåta. Jag skulle glömma också! Det läste jag mig till i bibeln. Det blev mitt fruktlösa arbete att försöka glömma och aldrig nudda vid fel behandling. Tills den dag jag fick namn på mitt slit. Jag var egenrättfärdig. Skulle klara det själv.

Värre var mötet med olika förkunnelser och krav på tro, att jag blivit frisk i min rygg. De hade ju bett tron bön för mig gång på gång och jag skulle hålla fast vid att jag var frisk – utan värk. Annars var det synd hos mig. Åren gick och det har varit slitsamt att hjälpa Gud med en sjuk kropp och tro för andras helande.

Gal kap 4:21 -”Säg mig, ni som vill stå under lagen: lyssnar ni inte till lagen? 22 Där står skrivet✱ att Abraham hade två söner, en med slavinnan och en med den fria hustrun. 23 Slavinnans son var född på mänsklig väg✱, den fria hustruns son däremot i kraft av ett löfte. 24 Detta har en djupare mening: de två kvinnorna är två förbund. Det ena kommer från berget Sinai och föder sina barn till slaveri, det är Hagar. 25 Ordet Hagar står för Sinai berg i Arabien✱ och motsvarar det nuvarande Jerusalem, eftersom det lever i slaveri med sina barn. 26 Men det himmelska Jerusalem är fritt, och det är vår moder. 27 Det står ju skrivet:✱Jubla, du ofruktsammasom inte föder barn, brist ut i jubel och ropa av fröjd, du som inte känner födslovärkar, för den ensamma har många barn, fler än den som har en man.” Slut citat

Ja, jag upprepar mig. Men det har varit viktigt för mig med en egen plats på Guds kallelse, Guds förslag hur jag skulle kunna gå vidare i livet. Hans kallelse som jag väntat på som 17 åring var enkel, att jag kunde få berätta om tryggheten i Gud.

Under hans vingar jublar jag.

Tänk, om Saraj sagt nej!

”Abrams hustru Saraj hade inte fött några barn åt honom. Men hon hade en egyptisk slavinna som hette Hagar✱. 2 Och Saraj sade till Abram: ”Se, Herren
har gjort mig ofruktsam. Gå in till min slavinna. Kanske kan jag få barn genom henne✱.” Och Abram lyssnade till Sarajs ord. 3 När Abram hade bott tio år i Kanaans land✱, tog hans hustru Saraj sin egyptiska slavinna Hagar och gav henne till hustru åt sin man Abram. 4 Han gick in till Hagar och hon blev havande. Men när hon märkte att hon var havande, började hon förakta sin husmor.” 1 Mos kap 16

Nu fortsätter vi, om du vill vara med och dela mina tankar? För länge sen skrev jag bogg-posten: ”Tänk, om Maria sagt nej?” Varför inte pröva olika tankar?

Varför inte leva oss in i Sarajs situation en stund? Det är väl ändå lätt, att tänka förnuftigt? Hon tänkte inte med feministisk teologi utan drog slutsatsen, att det var Herren som gjort henne ofruktsam. Då borde ju hon underordna sig hans vilja, även om den var obegriplig. Både hon och Abram ville ju vara i Herrens vilja. De hade lämnat allt för att följa honom genom alla faror. Egyptens land hade många mäktiga gudar. De hade bara en. Deras tjänstekvinna kunde fruktbarhetens gudinna minsann. Bara en av många mäktiga. I tankeexperimentet rör vi oss i dagens kunskap om Egyptens vise män och trollkarlar – alla bibeltexter på samma tidslinje.

Tänk, om Abram sagt nej och vägrat lyda en nästan 90-årig hustru? Då hade vi ju sluppit denne Ismael!

Tänk på Abraham och Lot som stod på samma linje en gång med stora rikedomar! De såg ut över landet framför och Lot fick välja först. Han såg var rikedomarna fanns och valde. Abraham fick det område, som var stenigt och mindre givande. De delade på sig – divergerade. Lot drog sig närmare och närmare Sodom. En dag bodde han där inne med hustru och två döttrar. Denne rättfärdige Lot! Det är mycket obegripligt i bibeln, om en inte vill förstå.

Idag är frälsningens dag. Frälsningen kommer från judarna. Hur obegripligt detta än är. Tänk, om Jesus sagt nej i Getsemane! Detta orkar inte jag bära av synd och skuld för deras skull och allas!

Jesus lever och håller det han lovat.

Tänk, om Maria sagt nej!

Tänk om Maria sagt: – Nej, detta vill inte jag!

En ung flicka fick ett änglabesök. Hon skulle bli havande och föda en son – inte genom sin trolovde utan helig ande skulle komma över henne.
Tänk om Josef sagt: – Nej detta ställer inte jag upp på! Vad skall folk säga? Varför skall jag ta ansvar för ett barn, som inte är mitt? Skulle han behöva lyssna på allt tissel och tassel, alla fantasier om vem som egentligen var far till barnet?
Och sen när barnet var fött och det kom nya profetior, nya löften men också något om ett svärd…

Detta svärd skulle gå rakt genom Marias hjärta. Tänk om Maria sagt: – Nu orkar jag inte mer!
Eller om Josef sagt: – Detta hade jag inte tänkt, att behöva gå till Egypten undan dödshotet mot ett litet barn!

Tänk om Maria och Josef gett upp när Jesus var 12 år gammal och försvann för dem! Dom hade vandrat en dagsresa från Jerusalem mot hemmet och trodde, att Jesus fanns med i ressällskapet. Det var som om det hade varit självklart. Han skulle vara med. I tre dagar letade de och fann honom till slut i templet bland lärarna.
– Hur kunde du göra så? Din far och jag har sökt efter dig och varit så oroliga!
Hade inte Maria orsak att förebrå sin 12 åring? Jesus gjorde en markering mot dem:
– Visste ni inte att jag bör vara där min fader är?
Tänk om Josef backat ur och sagt till Gud: – Nu får du ta över! Detta klarar inte jag!

Illasinnade rykten spreds om Jesus, när han börjat sin verksamhet på jorden. Snickaren Josefs son från Nasaret var nog från sina sinnen. Maria och bröderna sökte upp honom. De närmaste fick föra fram hälsningen:
– Din mor och dina bröder är här för att söka dig…

Än var inte tiden inne då svärdet skulle gå genom Marias själ. Det var bara en ny markering. Jesus svarade:
– Vem är min mor och vem är mina bröder?
Tänk, om Maria gett upp! Tänk om hon inte orkat följa med hela vägen ända till Golgata!

Tänk, om Jesus hade gett upp! Tänk om han sagt:
– Nej jag vill inte lämna himlens härlighet för att leva som människa på jorden!
Tänk, om Jesus hade gett upp! Tänk om han sagt:
– Jag vill inte gå i döden för att rädda människorna!

Då hade vi varit utan Gud och utan hopp i världen.

( Detta är hämtat från brefvet.com år 2011. Där är det bara att klicka sig fram och läsa om min personliga kamp mellan tro och inte tro. Brefvet min hemsida skildrar min barnsliga tro i konfrontation med andras existentiella ångest. Jag är inte oberörd av den. Brefvet finns inuti denna Word Press-blogg)

Hagar

På slutet av 60-talet fick jag berättat för mig om en så gripande film om Hagar. Hon var utdriven i öknen med sin lille son, som hon måste kasta ifrån sig på grund av svälten i öknen. Det var så grymt och synd om dem. Då kunde jag inte hur sammanhanget var och hur bibeltexten var. Men jag minns inlevelsen hos den som berättat.

Bibeln berättar sanningen om Abram, Sara, tjänstekvinnan Hagar. 1 Mos kap 16

Läs gärna hela berättelsen! ”Det står också skrivet”, hänvisar Jesus till. Vi blir överösta av bilder och berättelser om hur synd det är om folket på Gazaremsan. Våga se sanningen i vitögat vad det gäller!

Galaterbrevet 4:21 ”Säg mig, ni som vill stå under lagen: lyssnar ni inte till lagen? 22 Där står skrivet✱ att Abraham hade två söner, en med slavinnan och en med den fria hustrun. 23 Slavinnans son var född på mänsklig väg✱, den fria hustruns son däremot i kraft av ett löfte.

24 Detta har en djupare mening: de två kvinnorna är två förbund. Det ena kommer från berget Sinai och föder sina barn till slaveri, det är Hagar. 25 Ordet Hagar står för Sinai berg i Arabien✱ och motsvarar det nuvarande Jerusalem, eftersom det lever i slaveri med sina barn. 26 Men det himmelska Jerusalem är fritt, och det är vår moder. 27 Det står ju skrivet:✱Jubla, du ofruktsammasom inte föder barn,brist ut i jubel och ropa av fröjd,du som inte känner födslovärkar,för den ensamma har många barn,fler än den som har en man.

28 Ni, bröder, är löftets barn liksom Isak. 29 Och som det var då, att han som var född på mänsklig väg förföljde den som var född på Andens sätt, så är det också nu. 30 Men vad säger Skriften? Driv ut slavinnan och hennes son, för slavinnans son ska inte ärva tillsammans med den fria hustruns son.”

Jag har fått löfte av pastor Stojan Gajicki att citera ett av hans inlägg på Facebook/META nyligen:

”Att ta ett Guds löfte och försöka förverkliga det med mänskliga medel och kraft, föder fram en ”Ismael”. Guds löften förverkligas på Guds sätt, med Guds medel och i Guds tid. Även att Han använder människor så använder Han inte mänskliga metoder och medel. I dagens kristna värld ber vi väldigt mycket om Guds välsignelse över initiativ som är mänskliga, vi ber om att ”Ismael ska få leva”, och bli arvinge i Guds verk, såsom Abraham försökte övertyga Gud om. Gud behöver inte ”andliga innovatörer”, och inte ”Hagar hjälp medel”, utan de som i sin egen kraftlöshet har tid att lyssna till vad Han har på hjärtat och på sin agenda. Urskiljning mellan den mänskliga och den gudomliga initiativet är ett oerhört stort behov i den andliga sfären idag: ”Assur kan inte rädda oss. Vi ska inte sitta upp på stridshästar. Vi ska aldrig mer säga: ‘Vår Gud’ till våra händers verk”, Hosea 14:4. Herre, hjälp oss!” Slut på citat

Det gick en amerikansk film på 60-talet, som var så gripande om Hagar och lille Ismael, som hon måste kasta ifrån sig. Men bibeln visar på att Ismael var tonåring och kunde också reta sonen, som var född genom ett orimligt löfte! Bibelns texter har ett oändligt djup, en bredd och en höjd. Så lätt det är att ta på sig en ”offerkofta” och tycka synd om sig själv som den som måste gå åt sidan och inte får ha framträdande plats! Så lätt det kan bli rundgång i öknen, som står för träldomsland tillsammans med Egypten!

Det var i början av 70-talet som jag mötte bibellärare, som vågade undervisa om metaforer och tillämpningar. Det är som om det är andra diket om illustrationerna blev yviga någon gång då till vetenskapliga bevis nu för var orter ligger och till vem bibeltexten är ämnad. Jag har gått kurser i att använda mina drömmar ledda av präst eller pastor/psykoterapeut. De hjälpte mig mycket på lång sikt, att våga bearbeta mitt stora trauma från 20 års åldern. Redan i den första drömmen, som jag anförtrodde en grupp, så fattade jag bilderna av mörker, hot och sabotage. Jag såg det ingen annan visste om vad jag varit utsatt för inom mentalsjukvården. (Detta att lyssna på sina drömmar är inte New Age. Det står i bibeln att Gud talar på olika sätt genom drömmar och syner.)

Jag har aldrig läst teologi på akademisk nivå. Men Gud lovade mig genom sitt eget ord, att han var villig att undervisa mig och lära mig. En lång tid var Missionsskolan på Lidingö en hägring. Fotot i Svensk Veckotidning förföljde mig. Att bli bitter av motgångar är som att leva i öknen. Jag är ett Guds barn genom tro, född inte av köttslig vilja eller en mans vilja utan av Gud.

Hagar står för träldom precis som Egypten gör. Att studera förebilder är viktigt!

Det är inte synd om varken Hagar eller Hagars barn.

”Den sonen gör fri blir verkligen fri.”

När burfågeln sjöng

Rubriken är från en novell av författaren Gunnar Edman i en av hans böcker. En gång på Räddningsmissionen i Göteborg kunde jag ringa honom och få hans löfte om att ha med den novellen i tidningen ”Din Nästa”.

Konstnären Dagmar Holmqvist gav sin tolkning i denna bild. Jag har berättat om detta i en blogg med namnet: ”Våga minnas”. Kvinnans berättelse i SVT som film finns inte kvar att återge som länk.

Idag är det motigt. En gång försökte jag vara rolig, när reklamen kom att ha flera konton. Skulle jag vara ”religiös” på bloggplatsen och mindre religiös på Facebook? Jag gillar inte ordet frireligiös dessutom. Men det är snabbare att få kontakt med någon via Facebook. Där finns många möjligheter att välja intresseområden. Å andra sidan finns knappast ingen kontakt kvar jämfört med för många år sen, när vi inte var isolerade från varandra.

Denna bild är tagen ur ett programhäfte för en internationell filmfestival i Göteborg anordnad av Mad in America (www.madinamerica.com) och Familjevårdstiftelsen (www.familjevardsstiftelsen.com) 16-18 oktober 2015. På min tidslinje på Facebook/META har jag berättat att 10 år gått sen jag själv fick upprättelse genom publikens applåd och stående ovation efter att filmen. ”Pat är frisk och pigg för övrigt” hade visats. (Filmen finns på Youtube)

Som sagt så spolar jag av eller som jag själv uttryckt det på Restad Gård före detta Restad mentalsjukhus: ”Jag bara sopar upp efter mig!” Chefen för Hotell Herhne på platsen blev inbjuden att lyssna den 5 september år 2013 på min egen berättelse att vara en fåne på Restad. Veckan efteråt spelades berättelse in på film. Jag å min sida blev guidad i kulverten att se tävlingarna kallad: ”Fånarna på Restad”.

Till poängen nu. När mentalsjukhusen stängde ner under en tid på 80-talet och början av 90-talet, så vaknade många över hela världen till liv med frågan:

Hur kan detta vara möjligt, att mediciner blivit så bra, att de sjuka plötsligt kunde leva i frihet i samhället? Hur gick det till att så många med erfarenhet av den behandling som varit, plötsligt fick en kämpaglöd att göra något trots att minnena låg långt tillbaka i tiden?

Det är maktmissbruk att fortsätta stämpla unga med tunga psykiatriska diagnoser utan att följa upp och ta tillbaka det som var fel beslut och behandling!

Jag tror, att jag vet vem burfågeln är. Jag tror, att författaren Gunnar Edman mött en olycklig, trasig kille en gång och berättat för honom om Jesus.

Det tänker jag kolla upp!

”…och på den vägen är det…”

Det finns en läsare i Finland som har åldern inne att kunna finska kriget men också det teologiska kriget mot oss kvinnor. Jag har den åldern och erfarenheten i Sverige. Därför fick jag en läsare i Norrland, som såg min irritation, när alla män hoppade över mina inlägg. De svarade bara på varandras.

Så nu skall jag berätta, att jag vuxit upp inom Svenska Missionsförbundet i den konservativa bibelsynen som undervisning. Efter det var jag medlem under 50 år i Pingströrelsen och är tacksam över deras bibelundervisning också. En dag måste jag söka en församling på närmare avstånd och hade stor vånda mellan olika frikyrkosamfund och Svenska Kyrkan. Svenska Kyrkans präst kom från Medodistkyrkan och Missionskyrkan och kunde redogöra för den klassiska försoningsläran, så att jag begrep vid ett tillfälle. Jag blir mycket frustrerad när jag inte begriper!

”…och på den vägen är det,” som vissa slutar sin förklaring med. Här kommer poängen bums! Jag är orubblig i min bibelsyn! Det går inte att prata mig till rätta för summan av Guds ord är sant och hans domar är rätta. Vi skall inte plocka isär bibeltexter, som vi tycker om eller som vi inte accepterar. Skrift skall med skrift förklaras och det tydliga har företräde framför det dunkla.

Det går att gräla om i tusentals år vem som har rätt att kalla sig Abrahams barn! Både araber och judar kan påstå att de är Abrahams barn. Ändå ställde Jesus själv som jude andra judar mot väggen, att de ingen rätt hade att kalla sig Abrahams barn! De hade anklagat Jesus för att driva ut onda andar i Belsebuls namn. Satan har många namn. Då svarade han i skarpa ordalag. Jesus hade kommit till sina egna och de egna tog inte emot honom.

”Men åt alla dem som togo emot honom gav han makt att bli Guds barn åt dem som tro på hans namn.” (1917 års öv.s fritt ur minnet så när som på ett o och ett r)

och de hava blivit födda, icke av blod, eller av köttslig vilja, ej heller av någon mans vilja, utan av Gud. Joh 1:12-13

Som någon uttryckte det: ”Min hjärna är som en rangerbangård.” Jag kan inte hålla ihop åt vilket håll tankarna tar vägen! Meningen är att Abraham fick ett totalt orimligt löfte om en son. Hans 90 årig hustru log och tyckte det var ändå mer orimligt. Så hon skickade sin unga slavinna till hans famn för att hjälpa Gud att infria hans eget löfte.

Det gick som det gick och bibeln fortsätter förkunna om ende sonen född av Gud och inte skapad. Bibeln fortsätter förkunna om enda VÄGEN till Gud genom Sonen.

Även för araber. Även för mig.

Språknörderi

Svar av Alma-Lena:

Ha, språknörderi är ju jättespännande tex frälst, som är vårt specifika språkbidrag till världsteologin här i Norden. Jag tänker att community är det ord som liknar församling i ”vår ” bemärkelse parish = församling med jordiska gränser som i SvK. Vi har ju förstås också kommunitet som är lite snävare än församling. Och alla språks olika översättningar eller anpassningar av grekiska ord som kyrie kaa= kyrka, kanisa (swahiili), church=engelska. Ecclesia=latin därav vår ecklesiastikminister som hade hand om skolan och kyrkan en gång i tiden.

Så klart är jag lika frälst oavsett orden, men visst är det kul! Jag tror Gud vill att vi ska roa oss med språket. Mycket talar för att lek är en av Guds grundmeningar med skapelsen. Här ur Ordsp. 8

Först 2000 där judiska skriftlärda medverkade:

då var jag som ett barn hos honom.
Jag var hans glädje dag efter dag
och lekte ständigt inför honom,

https://www.bibeln.se/bibel/B2000/PRO.8.30

Här Kärnbibelns mindre lekfulla översättning:

Jag var hans glädje dag efter dag,
alltid jublande inför honom.
³¹Jag jublade över hans värld,
jag gladdes över människorna.

Och 1917:

30då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;

31jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.

Och så en Bibelapp kallad You Bible:

30då var jag som ett barn hos honom.

Jag var hans glädje dag efter dag

och lekte ständigt inför honom,

31jag lekte i hela hans värld

och gladde mig med människorna.

Bara ett exempel på hur bra det är med många tolkningar att lägga på varandra. Jag läser detta som att Jesus är den som leker med och jublar över oss och hela skapelsen. Även om visheten är femininum är det ju tydligt att det handlar om ett barn som fötts före skapelsen och sedan leker med den. Att Jesus sedan föddes som son fast han i börja var något kvinnligt visar ju bara vad skapelseberättelsen säger: Gud skapade oss till sin avbild till man och kvinna skapade han oss.” Slut citat

Tack Alma-Lena för viktig feedback.